Tapio Suominen började att arbeta som matematik- och NO lärare på Nibbleskolan i mitten på 80-talet. Han blev dessutom klassföreståndare för den struligaste gruppen i dåvarande 8 A. Grupp 2 var ingenting annat än en samling gaphalsar som alla skulle synas och höras mest...samtidigt. Tapio lade pannan i djupa veck. Hur skulle han kunna få rätsida på dom här virrpannorna så att det blev en fungerande grupp högstadieelever?
Han funderade och han funderade och så till slut så kom han på det: Dom skulle åka på klassresa!
Målet blev att ta hela gänget till Ayia Napa på Cypern, och vägen dit skulle förhoppningsvis innebära att eleverna var tvugna att samarbeta och bli en homogen grupp. Tapio Suominens plan sattes i verket, och tro det eller ej, men nog fasen blev Cypern-resan verklighet. Visst, det var många sorger och flera bedrövelser längs vägen, men några dagar efter det att eleverna slutade Nibbleskolan så lyfte planet från Arlanda.
Vad har då det här med Scendraget att göra?
Jo, ett led i att samla in pengar till klassresan var att sätta
upp en pjäs. Den hette "Ernies bar" och handlade
om den snåle och ständigt felkalkulerande barägaren Ernie.
Tapio skrev manuset till "Ernies bar" och han fick
hjälp av musikläraren Leif Olsen som skrev
några orginallåtar till föreställningen. Erik Larsson, som
arbetade som idrottslärare, hade ett förflutet som ljussättare
och han gjorde vad han kunde med det lilla som hängde ovanför
Nibbles scen. Även om repetitionerna oftast präglades av
borttappade repliker och missade entrér så gav ändå
"Ernies bar" mersmak.
Tapio skrev ännu en föreställning som handlade om ett
tonårspar som ville bli tillsammans men där varken tjejen eller
killen visste hur detta skulle gå till.
Han lyckades sälja den föreställningen till fritidsgården
"Borgen" och hur det gick till är fortfarande en
gåta. Det gav hursomhelst många sköna slantar till
klasskassan inför Cypern-resan. Nu var Tapio teaterkung och alla
femtonåringarna i grupp 2 etablerade skådespelare. Men när det
var dags att kröna det sista året på Nibbleskolan med själva
avslutningsshowen så började dom andra lärarna i Nibbleskolan
att knorra. Dom tyckte att det var dags för andra
"förmågor"att få visa upp sig på
aulans scen och att Ernies bar-gänget fick vila lite från
strålkastarljuset.
I juni 1986 så visades avslutningsshowen "Drömmar"
inför en hänförd publik och ensemblen hade mycket riktigt
vaskats om ordentligt. Nu var det ett tiotal elever från hela
avslutningskullen som stod på scenen och gav allt i
musikföreställningen, som handlade om en ung kvinnas drömmar
inför framtiden:
Vad skulle hon satsa på för yrke och skulle hon finna den sanna
kärleken? Temat berörde den unga publikens innersta och succén
var given.
På samma gång som sommarlovet lockade så sörjde alla
inblandade över att teatertiden på Nibble, troligtvis var
över...
Vad eleverna inte visste var att Tapio, Leif,
Erik och Richard Dazley JR funderade på att sätta upp
"Drömmar" igen. Eleverna kontaktades och
dom fyra presenterade sin idé. Det var snart gjort att hämta
upp palmer, gatlykta, säng och stjärnhimmel från källaren och
sätta upp föreställningen
med den skillnaden att vissa nummer hade fräschats upp och att
tempot hade höjts. En annan skillnad var att det inte längre
handlade om lärare och elever.
Eftersom dom före detta Nibbleeleverna nu var gymnasister så
var det en förening som träffades för att repetera och
slutligen sätta upp "Drömmar". Alla föreningar
behöver ett namn och det tänktes länge och väl, men så
kläcktes idén att teaterförningen skulle döpas till
"Scendraget".
Det namnet har hängt med sedan hösten 1986 och används än
idag, när vissa i föreningen gör olika jobb inom ljus och
ljud.
Text: Björn Lindberg
Detta var hur Scendraget startade. Föreningen är upplöst sedan länge, men namnet finns kvar och är idag ett företag. Dagens verksamhet kan läsa om under Företaget.
